Green Day @ Ullevi, juni 2010

Förra lördagen, närmare bestämt den 5:e juni, var det alltså dags för ännu en konsert med Green Day. Den tredje för min del och jag kan utan tvekan säga att jag aldrig kommer att tröttna på att se dem live. Green Day är ett band vars musik har betytt mycket under min uppväxt och en spelning med dem är numera en underbar nostalgitripp. Enligt mitt tycke är de ett utav världens bästa liveband, så det så. Solen sken, sällskapet var prima och kvällen blev grymt bra.

År 2005 köade jag och Therése i 13 timmar utanför Scandinavium för att se Green Day live för första gången. Den här gången kom vi två timmar innan insläpp och hamnade ändå nästan längst fram. Jag tycker synd om dem som hade köat i två dygn, samtidigt som mitt onda jag skrattar inombords i ren skadeglädje.

Första förbandet Johnossi kändes rätt malplacerade. Det var däremot coolt att få se Joan Jett live, damen börjar se lite sliten ut men låtar som Bad Reputation och I love Rock 'n' Roll håller fortfarande. Hennes gitarrist var rätt underhållande.

Få människor kan underhålla som Billie Joe Armostrong, han är som en duracell-kanin på scenen och man kan inte annat än älska det. Jag hade väntat mig att det skulle bli samma setlist nu som i Globen i höstas, men när de slänger in låtar som Nice Guys Finish Last och Burnout så var det total eufori. Helt jävla grymt.

Give Me Novacaine är en utav mina favoritlåtar från American Idiot albumet, att de spelade den var så klart helt underbart. 

Spelningen var två och en halv timme lång, en urladdning som heter duga med andra ord. Efteråt var rösten sliten, kroppen öm och öronen en smula onda efter pyro-smällarna. Men det var det värt.