Leva storstadsliv

Jag är fullt medveten om att jag är usel på att skriva om mitt liv här uppe i Stockholm - men det beror på att jag har fullt upp med att leva det.

Just nu är tillvaron inte så livad dock, kraftig influensa och en luftvägsinfektion för att toppa det hela. Reporting to you live from bed, where I spend most of my time now. Med tanke på att julen analkas med stormsteg så hoppas jag på att få arslet ur sängen snart och att antibiotikan börjar bita så att jag kan njuta av lite julmys här uppe innan det bär av hem till Götet för julfirande och mat i stora lass.

Livet i Stockholm

Tiden går så otroligt fort att jag blir rädd. Nu har vi bott i Stockholm i en månad och jag mår bättre än jag gjort på länge. Visst är det tufft att få tiden att gå ihop här uppe - skoldagarna är långa, mat och matlådor ska fixas, det ska tvättas, städas och bloggas. Benen behöver en promenad med jämna mellanrum och familjen finns långt bort. Men jag trivs så sjukt bra än så länge att jag ser förbi det jobbiga och bara försöker njuta till max av att vara ute på mitt lilla äventyr.

Efter mycket lägenhetsstrul och besvikelser så löste sig boendet tillslut tack vare att det finns fina människor där ute. Vi spenderade våra första tre veckor i ett gästrum i Solna. Situationen var inte direkt optimal men området var hur soft som helst och det mesta funkar när man är i gott sällskap. 

 

Balkongen i Solna var helt klart mysigast om mornarna när morgonsolen gav den ett gyllene ljus. 

Jag och Therése turades om när det gällde sovplats. Både dagbädden och luftmadrasssen var förvånansvärt bekväma och oftast sov vi som små barn. Men att behöva leva ur resväskor i tre veckor är en upplevelse som jag helst undviker att återuppleva. 

Varför skicka upp en luftballong när man kan skicka upp sex stycken? Utsikten från köksfönstret var rätt nice.

Husliga och ekonomiska studenter gör eget bröd! Vad som förvånar mig mest är det faktum att vi i princip varje kväll står och lagar matlådor inför morgondagens lunch, det gör att man kan unna sig lite roligare saker i tillvaron än svindyra Stockholmsluncher. Seriously, lunchpriserna här är löjliga.

Första lediga helgen tog vi oss en heldag på stan med shopping, sushi och allmänt strosande. Fler bilder från den dagen hittar man på fabulösa Heartcore. 

Det finns inte mycket som slår Stockholms hamnstråk i skymningen.

Glasskiosken StikkiNikki som ligger vid kajen precis nedanför Sheraton hotell är en riktig pärla. Glassen tillverkas för hand, utbudet av smaker varierar från dag till dag och de har bara öppet när vädret är bra. Så det gäller att passa på! Glassen kan inte beskrivas med ord, beyond god helt enkelt. 

Sushin i Stockholm pimpas väldigt mycket mer än på hemmaplan. Som en enkel flicka så tycker jag att all denna grönska är totalt onödig då det är de goda små bitarna jag vill åt, men en fröjd för ögat är det minsann.

Stockholm över dagen

Tidigt i morgon går första flyttlasset upp till Stockholm, a.k.a jag och Therése på ett tåg med en massa väskor ... Kontrakt ska fixas, skolgrejs ska ordnas och vi ska spana in området. Jag är så stressad över allt som händer och sker just nu att kroppen har fått överslag och är helt handlingsförlamad. Om exakt en vecka är det dags för resa nummer två upp till huvudstaden och den resan har ingen returbiljett. Ord kan inte beskriva hur kul och spännande det ska bli, men samtidigt smyger sig en extrem separationsångest allt närmare. Telefonen kommer väl sitta fastlimmad på örat den första tiden. Men det börjar bli dags att stå på egna ben nu, att samla på sig lite nyttig livserfarenhet och testa på något nytt. Let's start over.

We're Way Out West

Första dagen i Slottsskogen stundar. Stövlarna står redo vid dörren, armbandet sitter runt handleden, humöret är helt ok och förhoppningsvis håller vädret i sig så att vi slipper bli genomblöta. Sofia och Therése är redo för två softa dagar fulla av musik och glada människor. Första frilansjobbet för team Heartcore, woop woop säger vi på det!

Summertime

Eftersom vädret är kasst idag och mitt huvud är rörigt så lägger jag upp lite sommarbilder för påminna mig själv om att den här sommaren har levererat många fina dagar och kvällar. 

En solig dag tog jag och Therése vårt pick, pack och picknick och stack ut till Sillvik för att återuppleva lite barndomsminnen.

Vi hittade inte viken som vi letade efter, en vik där vi spenderade några dagar med vårt fritids när vi var knattar, men den lilla klipphålan vi hittade var det inget fel på.

Varma kvällspromenader for the win.

Flamsan och hennes mörka hästpolare.

Flisan vet hur andra hundar ska tas! De lekte som om det inte fanns någon morgondag och lilla Sola ser ut att kunna platsa i nya Karate Kid-filmen.

Vinga fyr

Jag och mamma stack ut till Vinga fyr förra onsdagen för att få oss en liten utflykt på vår gemensamma lediga dag. Den gassande solen gjorde att havet kändes väldigt lockande. Ingen utav oss har tidigare besökt den lilla ön och trots en färdväg på cirka en och en halv timme så var det väldigt mysigt. Jag hyser en stor respekt och viss rädsla för det stora blå så jag tycker det är lite obehagligt att åka i mindre båtar, men damn vad nice det var när solen sken och vinden blåste i håret när vi swooshade fram på vågorna.

Hör och häpna, jag badade faktiskt. Första doppet i havet för i år, det var väldigt kallt men skönt med lite svalka.

Vi gick aldrig upp i fyren, men den var väldigt fin. Jag gillar det faktum att den är byggd i sten och för alltid kommer att stå där som en vägvisare. Det kändes väldigt passande att ha Människohamn i ryggsäcken.

Mhm, Sofia was there ...

... and so was her mammut!

På hemvägen blev det sälsafari för hela slanten, de bara låg där och glassade på klipporna. Livet som säl verkar rätt soft.

Sommarläsning

Så fort sommaren gör entré så infinner sig ett enormt sug efter att läsa skönlitteratur. Jag har alltid storslagna planer om lata dagar i hammocken med en bok i ena handen och körsbär i den andra. Jag längtade extra mycket efter lite fiktion i mitt liv efter en termin full av litteratur innehållandes skatter, redovisning, kontering, moms och en sjuhelvetes massa formler. Planen var att jag skulle ge mig på dessa fyra godingar som har legat och ropat på mig i bokhyllan. Brustna Hjärtans Café har jag plöjt igenom och den var helt underbar. Nu har jag gett mig på Människohamn och eftersom jag älskar Ajvides övriga böcker så hoppas jag att den här är lika bra. Dock är jag rädd att mina läseplaner spricker då jag på nytt måste ge mig på Den nya Ekonomistyrningen. Den boken är min värsta fiende. Varför kunde jag inte tagit mig i kragen och pluggat ordentligt till den sista tentan så att jag sluppit göra om den? Blöh vad matt jag blir på mig själv.

What's up?

Vad har hänt den senaste tiden? Rise Against på Sticky var freakin awesome, men det skriver jag mer om vid ett annat tillfälle. West Coast Riot var så klart nice det med och Rise Aginst var grymma även där. Men efter att ha sett dem spela på Sticky kvällen innan så kom West Coast Riot-spelningen inte i närheten av föregående kväll. Men det är alltid kul att studsa runt på Frihamnen. Tyvärr förstörde vädret dagen lite och eftersom jag sett många av banden tidigare så tycker jag att dagen var okej, men inte mycket mer.

Jag började jobba i förra veckan, ny butik men samma företag. Jag gillar nya butiken riktigt mycket, det är ett helt annat tempo så man kan göra saker och ting ordentligt och ta sig mer tid med kunderna. Arbetskamraterna är jättetrevliga och jag får möjligheten att ta ett större ansvar - vilket känns riktigt bra. So work is all good. 

Midsommar firades hos Linnéa med ett helt gäng lantbor. Grillat, jordgubbar, mycket skratt och gott att dricka gjorde att kvällen blev prima. I övrigt har jag försökt att njuta av vädret genom att undvika solen ... Umgåtts med vänner och kusin vitamin, vinkat åt alla luftballonger som flugit förbi, ätit alldeles för mycket hembakad rabarberpaj och fått mitt första Underkänt. Men det ska väl finnas en första gång för allt, så jag får planera in en omtenta den 26:e augusti. Whoopie.

Rise Against @ Fryshuset, oktober 2009

I morgon spelar Rise Against på Sticky. Underbara Rise Against på lilla lilla Sticky. Det är upplagt för en spelning man sent kommer att glömma. Videon är från 30:e oktober förra året när jag, Therése och Henke var upp i Stockholm och såg dem på Fryshuset. Hero of War är en helt fantastisk låt, som nu tyvärr har blivit sönderspelad på radion. Något som var väldigt kasst med den spelningen var att de spärrade av med stängsel i mitten av lokalen, vilket innebar att vi hamnade precis bakom det eftersom vi kom ganska sent. Så det var ibland svårt att se Tim & Co. Spelningen var på det stora hela bra men den kändes ändå lite misslyckad, det blev en smula surrealistiskt när man hörde musik som man älskar men inte kunde se var den kom ifrån. 

Jag är snorigare än snorigast idag och känner att min kropp inte riktigt hänger med, men jag preparerar mig med alla huskurer som finns och hoppas på att en dags totalt latande ska leda till att jag orkar skutta som man bör i morgon. På torsdag är det dessutom West Coast Riot, vilket ska bli riktigt soft. Och man kan ju inte snora ner Frihamnspiren liksom!

Green Day @ Ullevi, juni 2010

Förra lördagen, närmare bestämt den 5:e juni, var det alltså dags för ännu en konsert med Green Day. Den tredje för min del och jag kan utan tvekan säga att jag aldrig kommer att tröttna på att se dem live. Green Day är ett band vars musik har betytt mycket under min uppväxt och en spelning med dem är numera en underbar nostalgitripp. Enligt mitt tycke är de ett utav världens bästa liveband, så det så. Solen sken, sällskapet var prima och kvällen blev grymt bra.

År 2005 köade jag och Therése i 13 timmar utanför Scandinavium för att se Green Day live för första gången. Den här gången kom vi två timmar innan insläpp och hamnade ändå nästan längst fram. Jag tycker synd om dem som hade köat i två dygn, samtidigt som mitt onda jag skrattar inombords i ren skadeglädje.

Första förbandet Johnossi kändes rätt malplacerade. Det var däremot coolt att få se Joan Jett live, damen börjar se lite sliten ut men låtar som Bad Reputation och I love Rock 'n' Roll håller fortfarande. Hennes gitarrist var rätt underhållande.

Få människor kan underhålla som Billie Joe Armostrong, han är som en duracell-kanin på scenen och man kan inte annat än älska det. Jag hade väntat mig att det skulle bli samma setlist nu som i Globen i höstas, men när de slänger in låtar som Nice Guys Finish Last och Burnout så var det total eufori. Helt jävla grymt.

Give Me Novacaine är en utav mina favoritlåtar från American Idiot albumet, att de spelade den var så klart helt underbart. 

Spelningen var två och en halv timme lång, en urladdning som heter duga med andra ord. Efteråt var rösten sliten, kroppen öm och öronen en smula onda efter pyro-smällarna. Men det var det värt.