London, dag 1

Eftersom Therése har stuckit iväg till London idag och jag saknar staden så förbaskat mycket så har jag bestämt mig för att ägna några inlägg åt mitt senaste besök. För ungefär en och en halv månad sedan, närmare bestämt 11-14 april, stack jag ju iväg med mamsen till min favoritstad som då hade börjat slå ut i blom. Jag gillar tanken på att ha mina resor dokumenterade i ord och bild eftersom minnet är så flyktigt. Många detaljer har jag redan hunnit förtränga tyvärr.

En bild från luften är tradition. Det är så mysigt när man flyger in över Englands landsbygd, det hela ser så idylliskt ut. Vi hade fint väder i stort sett alla dagar, bortsett från att det blåste rätt rejält en utav dagarna. Allting gick väldigt smidigt på Stansted så vi kom snabbt iväg med Stansted Express in mot London.

När vi väl hade hittat till hotellet i Bayswater, som jag alltid har lika svårt att hitta till trots att jag bott där tre gånger tidigare, så bestämde vi oss för att ha en lugn eftermiddag. Mamma var trött efter att ha sovit dåligt så vi tog tunnelbanan till Westminster Underground Station och strosade runt utmed Themsen i solnedgången. Lovely. 

Vi nästintill snubblade in i Big Ben när vi gick ut från stationen. Visst har man sett den där klockan på bild tusentals gånger, men han är allt lite häftig ändå. 

Jag anammade turisten i mig fullständigt, även bildmässigt. Houses of Parliament kan man ju inte låta bli att fånga på bild liksom. Jag blev smått kär i ljuset eftersom solen började gå ner så att jag kunde fota i motljus. Sofia hjärta motljus.

Det blev ingen runda i London Eye. Dels så tycker jag att det är löjligt dyrt, men även höjdskräcken hade ett finger med i spelet.

Middagen denna afton bestod av en sjukligt god rätt med gigantiska räkor på en utav Bayswaters många kinesrestauranger. Yummy for the tummy. Vi tog även en snabb sväng i Kensington Gardens, men så mycket mer blev det faktiskt inte denna dag. Kära mor snarkade en del denna natt, så det var jäkligt svårt att somna ... Men det är smällar man får ta, hellre sömnsvårigheter i London än hemma!

Band of Horses & Kristofer Åström, 17:e april 2010

Det här inlägget har legat klart sedan några dagar efter spelningen den 17:e april, men blir ändå inte publicerat förrens nu, gosh. Mitt minne är verkligen inte vad det borde vara. Jag laddade ju till och med upp en video för inlägget, vilket jag oftast är för lat för att göra. Anyways, Therése lyckades norpade två utav de hundra extra biljetter som släpptes till Band of Horses spelning på Trädgår'n i april. Efter att första omgången biljetter sålt slut på åtta minuter så hade jag intalat mig själv att jag inte alls var så noga med att se dem. Men ack så glad jag är över att vi fick de där biljetterna, för spelningen var superb. En lång och mysig kväll fullspäckad med soft musik är ju inte fel direkt. Något som förvånade mig med själva spelningen var att Band of Horses brände av många utav sina största låtar tidigt under spelningen, allsången var ju lika kraftig ändå, men jag gillar när man håller på godbitarna lite. Jag diggade verkligen att de speedade upp låtarna live, det funkade jäkligt bra. Låtar som No One's Gonna Love You, The Funeral och Is There A Ghost är verkligen helt ljvuliga live. Och det är egentligen ett bra ord för att beskriva spelningen, ljuvlig. Fullt med ljuvliga skägg var det dessutom, för att toppa det hela.

Efter spelninge på Trädgår'n var det efterfest på Pustervik där den alltid lika underbara Kristofer Åström stod på scenen. Trötta var vi, men Åström får man bara inte missa. Söt och grymt bra är vad han är.

I need the smell of summer

Skolan rullar på som vanligt, bara tre föreläsningar kvar nu. Jag fick nyligen reda på att jag klarat den där jävliga tentan i externredovisning, med god marginal dessutom. Jag har börjat inse att jag kanske underskattar mig själv och mina kunskaper en smula, men dåliga vanor är svåra att göra sig av med. 

Jag älskar det faktum att sommaren är i antågande, det innebär att Green Day, Rise Against och West Coast Riot inte är långt bort. Jag blir alltid lika konfunderad när värmen kommer, jag glömmer liksom av hur man klär sig, vad man gör och hur man över huvud taget andas. Men jag har införskaffat nya sommardojjor minsann, så nu är fossingarna nöjda och plånboken tom! Jag ska verkligen försöka ta vara på den här sommaren - hänga på uteserveringar med människor som jag tycker om, ligga i slottskogen och dega, njuta av skärgården och bara vara. Till hösten ska jag inta östkusten med världens finaste madame och det ska bli sjukt spännande. Men innan dess måste jag suga ut varenda droppe av allt som jag älskar med sommar i Göteborg.

True that

Springtime

Tiden går så skrämmande fort, det är redan maj och snart har jag tagit mig igenom en hel termin av Företagsekonomi. I fall ni inte har märkt det så har våren minst sagt gjort entré och körsbärsträden i staden är ljuvliga. De senaste helgerna har varit fullspäckade, hektiska och väldigt trevliga. Söndagskvällen spenderades på Kellys med de fina brudarna Therése och Linnea och innefattade det klassiska: pizza, öl och quiz. Quizet gick minst sagt illa, men kvällen var myche bra ändå.

Jag inkasserade även ytterliga två kick-ass födelsedagspresenter i helgen, för som ni vet så har jag nu fyllt år. Ett år äldre och inte en smula klokare. Jag fick en smörgåsgrill som gör Svampbobmönster på mackan och en robotväska, jag älskar att få presenter av folk som känner mig väl! En övrig trevlig händelse förra veckan var att Parkway Drive spelade på Brew House i tisdags. Det var röjigt, öligt och grymt.

Förra helgen var galet uppbokad och jag fick knappt en stunds vila, men vad gör väl det när man får ägna sig åt trevliga ting. På torsdagen skrev jag en fem timmar lång tenta i Externredovisning, vilket var för jävligt. Jag och några kursare gick ut en sväng efteråt för att dränka våra sorger i billiga Daiquiris. På fredgen var det Valborg vilket för min del innebar  att kika på Chalmers cortège och ta en lång kvällsfika med en kursare. På lördagen skulle min kära moster firas och då gjorde jag den trevliga upptäckten att Kristofer Åström bor i samma trappuppgång som henne. Jag höll nämligen på att springa rätt in i honom och hans söta whippet, damn att jag fick stopp på mig själv ... Slutligen så skulle lilla jag firas på söndagen, vilket innebar mumsig tårta i solskenet. Prima!

Så där ja, en liten resumé av le life de Sofia.