Where The Wild Things Are

För att fira Therése födelsedag så gick vi på bio i går kväll, närmare bestämt på premiären av Where The Wild Things Are. Eller ja, Till Vildingarnas Land som den så fint heter på svenska. Jag har väldigt svårt för att beskriva filmen med andra ord än att den var sjukt bra. En av de bästa filmer jag sett faktiskt. En fin barnbok blev till en film som berörde mig ända in i själen. Det var skratt och leenden blandat med tårfyllda ögon under hela filmen för min del - en prima bioafton med andra ord. 

There's one in all of us.

Soulmate

Idag fyller världens bästa Therése år. Jag vill passa på att i skrift önska henne ett år som kommer slå alla tidigare år. Ett kick-ass år som 22-åring. Ett år med massvis av bra spelningar, en Stockholmsflytt och många skäggiga män ... 

Jag har en lite annorlunda syn på det där med själsfrände, jag tror inte nödvändigtvis att det bara finns en människa som kan vara ens så kallade själsfrände. Jag tror heller inte att det nödvändigtvis måste vara en partner. Therése är definitionen på min själsfrände, hon vet hur jag fungerar, hon kan alltid få mig att le och utan henne skulle jag vara tom och vilse. Tack för att du finns. 

So have a freakin' awesome birthday darling.

The sun is setting in the city

Tentan är över sedan en vecka tillbaks, hur det gick får tiden utvisa. De efterföljande dagarna har spenderats på Handels i Göteborg, valet föll till sist på Företagsekonomi. Jag tror det kommer bli bra tillslut, men jag lider just nu av en extrem separationsångest. Att inte se Therése lika ofta och åka buss själv på morgonen känns helt främmande. Fast det gör å andra sidan att jag uppskattar att träffa henne ännu mer. Så något gott kommer ur allt ont. Jag kanske även lär mig att ta tag i saker och ting på egen hand, men det tvivlar jag på.

Lördagskvällen bestod av sjukligt goda drinkar, söt cider och dans i ovannämnda damens sällskap. Lika lovely som alltid. Hemma vid fyra någon gång och sov som en stock vid fem. Söndagseftermiddagen spenderade jag hos Jossan, hon bor i en sjukt fin lägenhet i Johanneberg som hon snart ska lämna. Jag kan inte riktigt vira huvudet runt det faktum att hon lämnar den utsikten för att återvända till Partille. Den där utsikten är en utav anledningarna till varför Göteborg alltid kommer äga en del av mitt hjärta, även om mitt hjärta just nu längtar bort.

Battle

Gissa vilken bok som går vinnande ur kampen ... Jag är så trött på tentaplugg, trots att jag inte ägnat mig åt det på blodigt allvar någon gång under hösten. En tenta kvar på Statsvetenskapen, sen är den här mardrömmen över. Jag kan inte greppa det faktum att jag snart tagit mig igenom kursen. Tiden efter är fortfarande oviss, vi får se vart jag hamnar helt enkelt. Kan jag inte bara ta mig i kragen och faktiskt ge mig på The Globalization of World Politics på allvar nu då? Men vi snackar 600 sidor av universitetsengelska. För att göra saken ännu värre så är varje sida tvåspaltig, det är ju som att klämma in tre sidor på två. Med andra ord är det 900 normala sidor ... Bastards. Neil Gaiman tar ett allt hårdare grepp om mitt fokus. Så jävla typiskt att falla vid mållinjen.

December

December är en utav mina favoritmånader, så den förtjänar några bilder för att beskrivas. Färre än vad jag hade önskat, men de får duga. Jag är dålig på att dokumetera de bra stunderna nu för tiden, förhoppningsvis blir det ändring på det.

Jag skulle vilja påstå att vi bidragit med Sveriges snyggaste pepparkakshus 2009. Eller kanske inte. Men man kan inte säga annat än att det är originellt. 

Brorsdottern var finaste lucian på mormors födelsedag, i fasters gamla lucialinne. Tydligen har alltså även jag haft den här storleken en gång i tiden, men jag är högst tveksam.

Therése är, som ni kanske vet, den bästa människan som finns. Hon är så galet bra att hon lyckas fixa fribiljetter till Taste of Chaos här i Göteborg. Äntligen fick hon se sin Keith Buckley live, på glassiga platser dessutom. Förövrigt gör herr Keith och hans bror oss flickor knäsvaga. Vilka ögon, vilket skägg ... Tack för biljetterna Every Time I Die och tack Therése för en grymt bra kväll, som alltid i ditt sällskap. Vi ska härmed även tacka gudarna för Twitter. From now on, Therése shall be known as the Twitchic. The one and only Twitchic. 

In Flames bjöd på en jädrans spelning med en ljusshow som hette duga. Jag är inget större fan av In Flames, men kommentaren om att publiken såg ut som "öppna förskolan" när de skulle hoppa fick mig att garva rejält och mitt hjärta att smälta något.   

Ett besök på Liseberg med mamma hanns med såklart, det är ett måste. Lika mysigt som vanligt och jag fick min årliga dos av fudge.

Lille brorsonen fick en dinosaurie med ett inneboende bollhav på julafton. Han var nöjd och glad över den saken. Cutie.

That's all for now.